Ledare: Våra 100 år
I denna ledare gör Kaj Nordquist en kort sammanfattning av gångna 100 år inom distriktet. Den första februari 2013 firades jubileet. Men det kommer mer under året.
Östermalm var inte bara överklassens del av Stockholm för 100 år sedan. På Majorsgatan fanns borstbinderi, föreningslokaler och bostäder. Blindtarmen kallades gatan av folk i närheten och där såg Kamratföreningen Enigheten dagens ljus.
Det var några blinda hantverkare som startade en förening för stockholmare. Alltså en lokal blindförening. För De blindas förening var en riksorganisation.
Riksorganisationen hade då verkat i över 20 år. Den hade fått igång produktion av punktskriftsböcker, ett bibliotek och distribution av böckerna över hela landet. Man hade lyckat samla in åtskilligt med pengar som gick till att hålla nöden borta från många blinda.
De blindas förening hade fått människor inom hovet att år 1917 ställa sig bakom bildandet av KMA, Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd för blinda. Som bland annat köpt in jord, så potatis kunde odlas för att hålla folk från svälten.
Först och främst skapades riksorganisationen för att se till att förbättra livet för blinda i yrkesverksam ålder och deras familjer.
År 1936 avslutades en lång period av konflikter inom De blindas förening. Då infördes principen om en tvåplansorganisation. Så i Stockholmstrakten fanns nu ett riksförbund och en Stockholmsförening.
Under 1940-talet gav sig organisationen ut i produktion av kemiska tekniska produkter och startade Blifva. De flytande tvålarna var berömda i hela landet tills verksamhet såldes på 1980-talet och försvann.
År 1951 flyttade definitivt fokus i blindvärlden från Östermalm till Gotlandsgatan på Södermalm. Och där byggdes nya bostäder och lokaler åt blinda. En av dem som tog det första spadtaget var Hjalmar Mehr. Hjalmar Mehr var den dominerande socialdemokratiska politiker som var inblandad i allt som hände i Stockholm från den tiden och ända till början av 1970-talet.
Ungefär som knappast något hände på riksplanet under samma tid utan att radio- och senare TV-mannen Lennart Hyland hade ett finger med. Och inledningen av talbokens framgångar i Sverige i mitten av 1950-talet drogs bland annat igång av just Lennart Hyland.
Gotlandsgatan har sedan förblivit platsen för vårt högkvarter inom distriktet. Däremot flyttade Riksförbundet ut till Sandsborgsvägen i Enskede bredvid skogskyrkogården på 1970-talet.
Konsulenter blev en del av vår verksamhet under 1950-talet. Och de tog kontakt med nysynskadade i alla åldrar och kom därigenom att dels praktiskt öka medlemstalen ordentligt, dels ändra medlemsbegreppet från att den som skulle bli medlem skulle varit blind hela livet till att den som blev blind var välkommen oberoende av ålder.
År 1970 slogs den länsförening som funnits sedan 1930-talet och Stockholmsföreningen ihop. Stockholmsföreningen åt i praktiken upp länsföreningen. Och i Stockholmsföreningen ingick sedan några år Gotland. Detta skedde samtidigt som Sverige genomförde den stora kommunreformen. Från att landet hade massor av små städer och kommuner, blev det nu ganska få och betydligt större.
I mitten av 1970-talet bytte organisationen namn till SRF, Synskadades riksförbund, och blev en treplansorganisation. Som alltså motsvarade riksdagen, landstingen och kommunerna.
US, Unga synskadade, bildades i mitten av sjuttiotalet och begreppet var då definitivt ändrat från blind till synskadad. Visserligen hade man i ordet blind räknat in folk som såg ganska dåligt. Men nu kallade vi oss synskadade och den som inte kunde läsa eller orientera sig med hjälp av synen var synskadad.
Under 1980-talet så fick vi den förste synskadade ministern i vårt land och vi överförde konsulenterna till landstinget och sedan började medlemstalen sjunka. De hade annars stigit från början och hela vägen. Först sakta men säkert och sedan snabbare och snabbare på 1980-talet. Vändningen kom 1990.
100 år har gått och det finns mycket mer att berätta. Och vi återkommer i frågan. Men avslutningsvis bör väl ändå sägas att 1977 återuppstod en Stockholmsförening efter att ha förvandlats till en krets under det stora länsförbundet, som ju var Stockolmsföreningen + länsföreningen.
Så det är helt rätt och riktigt om både distriktet och SRF Stockholms stad firar 100 år i år.
Kaj Nordquist; Ordförande SRF Stockholms och Gotlands län