Ledare
I denna ledare tar Kaj Nordquist upp några saker utifrån en resa med färdtjänst.
Hässelby villastad ligger drygt en mil från Stadshuset i Stockholm. En bil som kör 100 kilometer i timmen avverkar sträckan på sex minuter. Om hastigheten är 50 kilometer i timmen, så tar det tolv minuter. Med kollektiva transportmedel brukar det ta 45 minuter. Men i Stockholm kan man aldrig riktigt vara säker på hur lång tid det kan ta.
Realistiskt sett, så kan antas att cirka 45-50 minuter är en trolig tid för en resa med färdtjänst. I det ska man också väga in möjligheten av samåkning. Oftast brukar det handla om att man ska passera Tensta, Kista eller Solna. Brukar ta typ tio minuter extra.
Så var det skarpt läge den 5 juni 2013. Hade beställt en bil till 7.50. för att kunna vara på plats 9.00. Kliver in i bilen klockan 7.55 och frågar:
-Var ska vi först?
Medpassageraren säger inget. Men chauffören svarar:
-Vi ska förbi KS först.
Ok, säger jag, Vi ska åka till Karolinska sjukhuset. Inga bekymmer.
Efter en stunds åkande, förmodligen är vi på Bergslagsvägen, så frågar jag:
-Ska vi svänga av vid Islandstorget?
Chauffören svarar:
-Det vet jag inte vad det är.
Jag frågar då om vi verkligen ska åka till Brommaplan på väg mot Solna. Det är faktiskt en omväg. Och vid Brommaplan är alltid lång kö på morgon och kväll:
Han säger dock:
-Det är köer på Bällstavägen med, så det spelar ingen roll. Jag säger lätt irriterat:
-Jag har ett jobb att sköta. Och är inte pigg på att sitta i köer i onödan:
Då kommer följande replik:
-Det är inte mitt problem. Du vet väl hur färdtjänst fungerar.
Så chauffören kör alltså helt kallt en betydande omväg. Bryr sig inte ett spår om detta tar längre tid heller. Visst följs reglerna för hur man får köra. Dock är han helt ointresserad av hur det går för passagerarna. Om de nu exempelvis skulle ha något jobb. Eller ha tider att passa på Karolinska sjukhuset. Det är inte hans problem.
Nu kan väl både en och annan tänka att har vi inte tjafsat nog om dessa bedrövliga resor? Mot det skulle jag vilja svara, att vi måste bry oss om verkligheten. Så här ser det ut.
Jag tänker inte föreslå några fler bestraffningar. Men vore det för mycket begärt att fundera över sätt som skulle stimulera andra beteenden från taxi?
Landstinget skulle i nästa upphandling kunna införa någon regel som gav belöningar till dem som levererade resor där tider passades. Det finns garaterat sätt att ta fram kriterier för passade tider. Och att utifrån det låta betalningen bli något bättre än om man grovt missar tider.
Till syvende och sist handlar samhällets service också om att inge förtroende. I längden kan man inte gå runt och tycka att färdtjänst är allmänt visset. För i grund och botten är det bra att människor med funktionsnedsättningar kan åka fritt och inte vara beroende av trafikslag som inte riktigt fungerar.
Med fog kan någon fråga varför jag inte åker kollektivt till jobbet. Och svaret är enkelt nog det med. Jag åker nästan alltid kollektivt till jobbet. Fast med sällskap. Går inte själv på perronger. Har flera bekanta som inte lever för att de trodde det gick bra. Innan det finns väggar längs perrongerna, så är i alla fall jag inte trygg ensam på perrongen.
Hur gick det då med själva resan, som skildrats ovan?
Anländer till Stadshuset klockan 9.05. Bara fem minuter försenad. Trots att chauffören medvetet försinkad mig minst en kvart. Genom att köra och ställa sig i köerna vid Brommaplan.
Den manövern sparade inte en krona åt skattebetalarna. Tvärtom blev det dyrare än att köra närmaste och snabbaste vägen till KS från Hässelby.
Så låt oss föreslå kreativa förslag till hur man kan hitta några bonusar till dem som kör färdtjänst och bryr sig om oss passagerare. Sådant som folk som kör illa och skyller på systemet kan leva utan.
Kaj Nordquist; Ordförande SRF Stockholms och Gotlands län