Min Synpunkt: Att bygga trygghet och självkänsla

För många fullt seende är att tappa synen det värsta som kan hända och många tror att livet skulle ta slut om synen försvann. Vi som har erfarenheten av detta vet att det inte är så - i varje fall vi som lärt oss att hantera livet som synskadad.

Det finns minst fyra områden som är viktiga att arbeta med för att stärka självkänslan, oberoendet och självförtroendet. Det första är att den som förlorar syn måste få hjälp med att både mentalt, men framförallt känslomässigt sätta sig in i och förstå vad det innebär att ha fått sämre syn eller helt förlorat den. Det är en mental process som är viktig att klara.

Vi måste dessutom få tillgång till alla de tekniker som underlättar det dagliga livet. Den vita käppen kan ge många fler större trygghet om den används rätt och framför allt om man börjar använda den i ett mycket tidigare skede. Jag tror att de flesta som idag använder vit käpp regelbundet kan hålla med mig om att de borde ha börjat med den vita käppen minst fem år tidigare än de gjorde. I varje fall skulle jag ha sluppit många blåmärken och pinsamma tillfällen, när jag spelat full i stället för att förklara att jag ser dåligt, när jag gått in i folk.

Den tredje delen i rehabiliteringen är att vi måste lära oss att hantera det omgivande samhällets attityder och förutfattade meningar om vad det innebär att vara blind. Det gäller att inte själv falla för dessa missuppfattningar och bli ett hjälplöst offer när man kan vara en stark och självständig medborgare som kan leva ett normalt liv - med vissa inskränkningar, men många färre än vad de flesta tror.

Det fjärde är att vi själva måste agera på ett sätt som gör att andra ser upp till oss. Vi måste kunna agera på ett stolt och korrekt sätt i sociala sammanhang. Rikta blicken mot den du pratar med - även om du inte ser! Se till att ha ett bordsskick som andra inte stör sig på och så vidare. Agerar vi med säkerhet och stolthet när vi käppar oss fram eller är vi förvirrade, visar osäkerhet och undflyende i agerandet, så kommer vi också att bemötas av vår omgivning på olika sätt. Som blind kan man lätt bli tilltalad som ett barn eller mindre vetande om man själv inte agerar med säkerhet och självförtroende. Ett självförtroende och en styrka som de flesta kan bygga upp med rätt stöd och bra rehabilitering.

Syncentralerna är den absolut viktigaste aktören i en effektiv och självkänsloskapande rehabilitering. Men även vi som redan har erfarenheten av att leva som synsvag eller blind kan göra mycket för att stödja de som nyligen drabbats av en synskada eller den som långsamt håller på att förlora syn och som känner att han eller hon behöver någon eller några att utbyta erfarenheter och kunskaper med för att öka sin egen självständighet, självkänsla och livsglädje.

Det är vår förhoppning att det finns många framgångsrika blinda och synsvaga som vill ställa upp som ”Kamratstödjare” och dela med sig av sina erfarenheter. Att få dela med sig till andra ger ju så mycket tillbaka, som alla vet som har gjort det.

Att det finns många som är både framgångsrika och som skulle fungera utmärkt som förebilder, det har jag själv sett under den relativt korta tid jag varit aktiv inom SRF Stockholm och Gotland - det viktiga är att det finns ett intresse.

Vi kommer att återkomma med mer information kring distriktets kamratstödsprojekt under hösten och vi kommer att behöva ”kamratstödjare” i alla åldrar och ifrån olika erfarenhetsbakgrunder.
Per Karlström
Ledamot i distriktsstyrelsen