Förr och nu

Det var fullsatt till sista plats när Beatrice Christensen Sköld och Tiina Nummi Södergren höll föredrag kring synskadade kvinnors liv förr och nu på distriktets Medlemsforum. -När jag var yngre trodde jag att det var mitt eget fel när jag inte blev tagen på allvar, att jag inte dög. Men sedan började jag se de strukturer och härskartekniker som används, säger Tiina Nummi Södergren.

Föredraget tog sitt avstamp vid artonhundratalets slut och gjorde sedan ett hopp fram till idag. Beatrice Christensen Sköld har kartlagt blinda kvinnors bildningsprocess årtiondena innan den kvinnliga rösträtten infördes på tjugotalet. Slående är hur viktig kulturen, framför allt musiken kunde vara för den som ville leva ett självständigt liv. Även om livet som kringresande kvinnlig musiker utan formell utbildning innebar ett ständigt hot om att bli gripen för lösdriveri.
-De kvinnorna klarade sig egentligen väldigt bra, de utövade sitt yrke med bravur och tjänade betydligt mer än de stackare som fick försörja sig på strumpstickning, säger Beatrice Christensen Sköld.
-Samtidigt fanns väldigt många synskadade kvinnor som slutade på fattighuset, men det fanns en del stora personligheter som var riktiga kämpar, säger hon.

Trots de starka kvinnor som funnits inom synskaderörelsen skulle det dröja 115 år innan organisationen fick sin första kvinnliga ordförande, Tiina Nummi Södergren, som vävde in sina egna erfarenheter i Beatrice Christensen Skölds historiska perspektiv.
-Många sa att eftersom vi i Synskadades Riksförbund kämpar för allas lika värde så behöver vi inte fundera över jämnställdheten. Det synsättet tror jag bidragit till att inga kvinnor valdes till ordförande före mig, säger Tiina Nummi Södergren.
-Man brukar säga att när kvinnor väljs till topposter så är det för att städa upp, och detta till mycket mindre lön än föregångarna, något som stämmer väl in på min ordförandetid, säger hon.

Tiina Nummi Södergren hade små barn och kunde inte arbeta kvällar och helger i samma utsträckning som sina företrädare.
-Jag funderade på om detta var ett problem, men bestämde mig för att organisationen ju hade valt just mig, med det liv jag levde. Det gav mig kraft att förända rutiner så att de inte uteslöt ett familjeliv.
-Det vi kan lära av historien är behovet av självförtroende och självkänsla, fyller Beatrice Christensen Sköld i.
-Man måste våga och har man en funktionsnedsättning är det lätt att inte tro på sig själv, därför att samhället inte gör det. Det är därför stärkande att se tillbaka på de kvinnor ur historien, som från början var helt medellösa, hur de kunde klara sig och kämpa sig fram i dåtidens samhälle, där kvinnor inte hade några rättigheter.
-Även om utvecklingen går sakta så går den ändå åt rätt håll, säger Tiina Nummi Södergren.
-Det är skönt att känna att jag i alla fall inte är den sista kvinnliga ordföranden i SRF.

Johan Rosengren

Beatrice Christensen Skölds doktorsavhandling ”Vi kan inte alla passa till hantverkare. Blinda kvinnors bildningsprocess 1879-1923” finns i såväl punktskrift som inläst, på MTM.

Tiina Nummi Södergren var ordförande i Synskadades Riksförbund mellan 2004 och 2011. På sidan 12 kan du läsa mer om distriktets Medlemsforum, som vi höll den 5 oktober.