Kaj Nordquist belönad

Kaj Nordquist, ordförande i SRF Stockholms och Gotlands län, har vunnit andra pris i den internationella punktskriftsnovelltävlingen eller Onkyo World Braille Essay Contest som den heter i original. Detta är Kaj Nordquists belönade novell:

36 år

Ingenting ser jag sedan 36 år. Inget av Stockholm, Sverige eller andra länder som jag besökt. Alla visuella intryck av verkligheten omvandlas till en gröt av regnbågens alla färger som konstant far runt. Näthinnan luras och hjärnan tror sig se färgerna.

Då, för 36 år sedan, verkade livet vara på väg att ta slut. Inte läsa, inte köra bil och inte lyckas med någonting alls. Sedan kom talande böcker, vita käppar och avklarade akademiska studier. Och följde Synskadades riksförbund, politiken och elementära studier som vuxen i punktskrift.

Likaså steg insikten i mig att jag faktiskt kan saker. Men erfarenheten lärde mig vidare att människor i allmänhet, trots att jag vet bättre själv, är säkra på att synskadade är tragiska figurer. Varelser som i regel är både okunniga, inkompetenta och trögfattade. Andra är övertygade om att blindhet är det värsta som kan hända en människa näst döden.

Även om sådant aldrig sägs högt, för det passar sig inte i Sverige nu för tiden. Så visar det sig genom att folk inte förväntar sig någonting av gravt synskadade, utan är imponerade av att man hittar till sin brevlåda, kommer ihåg telefonnummer eller lyssnar med förhöjd hastighet på talad information.

I vårt västra grannland Norge gjordes en undersökning, vars resultat var att arbetsgivare i allmänhet hellre anställer seende analfabeter än akademiskt högutbildade blinda. På konferenser har jag hört människor i arbetsledande ställning säga:

- Nu för tiden är det så slimmat och pressat att det inte går att ha någon som är långsammare. Finns ingen plats i arbetslivet för sådant längre.

Statistiskt sett, så är säkert icke seende långsammare än seende. Som kvinnor är duktiga på språk och dåliga på teknik. Som män är duktiga på matematik.

Om en människa definierats som synskadad, så gäller allt som tillskrivs gruppen för den individen. Arbetskapaciteten måste alltid bevisas. Aldrig missa telefonnummer eller e-post adresser. Aldrig glömma detaljer, fakta eller argument.

Visserligen gäller statistiska fakta aldrig just dig eller några andra specifika individer. Men ett blindstyre kan aldrig med tillit luta sig mot den sanningen. Och har därför aldrig råd att vara mindre kvick i vändningarna. Inte om den blinde vill bli tagen på allvar.

Om många timmars förberedelse krävs, så låt sömnen anstå. Om många lästa skrifter krävs, så läs allihop. Om noggranna anteckningar krävs, så notera ordentligt.

Nu har 36 år utan syn gått och jag är inte någon inkarnerad Jesus. Har inte kommit till jorden för att misslyckas mer än nödvändigt som något Ställföreträdande lidande. Så jag har, som alla andra synskadade, försökt lära mig att kontrollera mitt liv så gott det nu bara går.

När jag arbetat som politiker i riksdagen, Stockholms läns landsting eller Stockholms stad, så har jag tryckt på rätt knapp när det är votering. Genom att höra upp, på vad som mötesordföranden säger, så går det att hålla reda på vem som lagt förslagen och från vilket parti vederbörande är. 

Löpande talad text går snabbt att läsa med öronen, med hjälp av en Daisy-spelare eller en dator. Nästan lika fort som för de andra som läser texterna med ögonen. Fast skumläsning av talad text fungerar inte. Det går inte samtidigt lyssna på talad text, delta i aktiviteter där man ska tala själv och dessutom lyssna på andra.

När jag ska agera självständigt. När presentationer ska göras och när möten ska ledas, så skriver jag alltid dagordningarna, viktiga fakta och stödord direkt i punktskrift.

Anteckningar kan jag visserligen smidigt ta med hjälp av en dator. Styrelsemöten kan förberedas, artiklar kan skrivas och presentationer kan byggas upp med hjälp av en dator. Dokument och handlingar kan läsas genom att lyssna på den talande datorn. Men det blir ändå bättre och säkrare om man simultant kan kolla detaljer med hjälp av fingrar som känner av punkterna på en punktskriftsdisplay.

Med hjälp av braille går det faktiskt att ha kontroll. Kontroll på vad andra säger och vad man själv säger och ska säga samtidigt som fingrarna känner av skriven text.

Ingenting ser jag sedan 36 år. Men inser att se och begripa inte alltid är synonymer. Tror mig själv om att ha begripit en hel del om Stockholm, Sverige och andra länder som besökts. Och att de främsta medlen för att begripa är att lära sig att förstå att människor är olika individer, att man kan hantera information på olikasätt, och att lära sig använda punktskrift. Även om punktskriften lärts in under de senaste 36 åren. Och läshastigheten inte är så snabb, eftersom punktskriften övats in av en vuxen individ.

Kaj Nordquist