Styrelsens möte i oktober

-Min favorit, tertial-rapporten, fanns åter med på ärendelistan. Jag har nämnt i en av mina tidigare betraktelser att jag blev smått förtjust i tertialen och jag kände att känslan var oförändrad, skriver Sirkka Husso.

Den här gången avsågs den tertial, eller fyramånadersrapport, som behandlade perioden maj till augusti. Rapporten gav en bild av hur distriktet har jobbat på olika arbetsområden, med indikatorer och måluppfyllelse. Den ekonomiska delen visade hur verksamheten går hand i hand med budgeten.

Styrelsen diskuterade de delar i rapporten, där man inte hade nått de uppsatta målen än. I mitt tycke var tertialen tydligare och lättare att läsa jämfört med den förra rapporten. Summa summarum är i alla fall att tertialen godkändes och ingen behöver söka asyl på Åland.

Höstmötet är en av de viktigaste händelserna inom distriktets verksamhet. På tidigare styrelsemöten har det kommit upp frågor angående höstmötet och den här gången skulle styrelsen utse ledamöterna till de olika utskotten. Jag sitter i en arbetsgrupp kallad resande, så det kändes helt logiskt att jag skulle sitta i utskottet som skulle diskutera resandefrågor. Andra alternativet för utskott som jag hade tänkt mig ingå i var utvecklingen av distriktet. De här utskotten kände jag mig mest bekväm med, men de erfarna styrelseledamöterna är kapabla och kunniga att sitta i varje utskott. Det diskuterades också om eventuella uttalanden till höstmötet och med detta var alla handlingar och förberedelserna inför höstmötet klara och nu var det representantskapet som skulle ha sista ordet. Inte undra på att jag känner stor respekt för ombuden i representantskapet.

Vi förberedde också ordförandekonferensen, där man tar upp aktuella och viktiga frågor kring samarbetet mellan lokalföreningar och distriktet. En fråga som säkert kommer att diskuteras är kamratstödsprojektet. Som jag har förstått, så har projektetplaneringen inte kommit som en blixt från en klar himmel. Diskussioner kring medlemsrekrytering, samt hur man ska göra SRF känt i samhället, har varit återkommande. Under ordförandekonferensen ges möjlighet till information till lokalföreningarna och vice versa, samt försök att klura ut olika sätt att arbeta tillsammans mot samma mål.

Styrelsen har en bevakningslista vars existens diskuterades. Det framkom att listan nog är bra att ha så att besluten från våra möten inte faller i glömska. Representanter från distriktet har varit med på tre samverkansråd. På punkten inkomna skrivelser fanns minnesanteckningar från SLSO, Stockholms läns sjukvårdsområde, från Locum AB och från samverkan mellan Handikapp- och pensionärsorganisationerna samt Hälso- och sjukvårdsförvaltningen.

I min första artikel konstaterade jag att det blir mycket att läsa på och det har verkligen besannats. Ibland har till och med min talsyntes blivit helt vimmelkantig och börjat prata engelska. Men tack och lov har jag min mentor. Jag hoppas att mentorskapet lyfts upp mer i verksamheten. På detta sätt tror jag att man skulle kunna släta ut trösklar och öka intresset för olika uppdrag inom verksamheten.

Sirkka Husso sitter i distriktets styrelse