Ledare: Ledare: Jul, nyår och att lära sig något utomlands
Snart är 2013 slut och det har varit ett speciellt år. SRF Stockholms och Gotlands län blev 100 år gammalt. Nu väntar 2014.
Denna ledare handlar om glädjen i att lära sig nya saker.
Det går att resa i tid och i rum. Att resa i tid är att lära sig något av historien, som vi gjort mellan 1913 och 2013. Att resa i rum betyder förhoppningsvis att lära sig något av vad man upplever i andra länder och på andra platser, som i Nicaragua i november 2013.
OCN, Maricela Toledo, heter vår systerorganisation i Nicaragua och framstår som en organisation som efter omständigheterna fungerar oerhört väl. På pappret finns en synnerligen genomtänkt struktur för hur arbetet ska bedrivas både intressepolitiskt och organisatoriskt.
Arbetsmarknaden är dock helt bedrövlig. Av de 1212 medlemmarna har cirka 40 jobb utanför organisationen. Befolkningen är två tredjedelar av Sveriges. Folk lever på inkomster från den informella sektorn. En hel del har pension som krigsskadade.
Trafiken är alldeles förskräcklig. Där riskeras liv varje dag. Man går på vad som motsvarar motorvägar. Står mitt i biltrafiken och säljer. Mödrar med spädbarn i famnen sitter bakpå motorcyklar. Det sades att 70 procent av orsakerna till synskador är olyckor. Lagar är av avgörande betydelse för hur samhället utvecklas, påstår våra kollegor. Ständigt sägs och skrivs detta. Utifrån svenska erfarenheter, är det inte så självklart.
I Sverige har vi haft bland annat främjandelagar, som skulle förbättra situationen på arbetsmarknaden för människor med funktionsnedsättning. Och lagarna har inte direkt förändrat världen. Men i Nicaragua är det OCN som verkar och vem utifrån ska komma och säga att de har fel?
Fast en medlem i OCN, synskadad i kriget mot Contras på åttitalet, sade att efter revolutionen 1979 skapades arbeten inom den statliga sektorn. Hundratals synskadade fick jobb. När sedan färgen på regeringen förändrades på nittotalet så såldes alla verksamheterna till privata ägare och samtliga jobb försvann. Numer får synskadade trösta sig med proklamationer om betydelsen av den ena lagen efter den andra. Men några jobb blir det inte.
Min bild av Nicaragua började byggas upp genom en resa för tio år sedan. Med en nicaraguansk ordförande i blindföreningen som var kriminell. Som rafsade åt sig pengar. Som utnyttjade kvinnor sexuellt. Och som var en revolutionshjälte.
Den som blivit blind i strid för revolutionen åker aldrig fast. Polisen utreder knappast något brott. Allt avskrivs. Och så är det alldeles säkert på många andra håll med. Vem som helst som skadats i krig för sitt fosterland får en privilegierad ställning efteråt.
Istället för att skaka galler kan han lugnt se över sin situation och bli religiös som variation och förnyelse. Tala så att närvarande svenskar grät hade han kapacitet till 2003. Nu kommer den förmågan väl till pass för honom igen. Möjligen talar han mer om Jesus Kristus än om att blinda har det svårt nu för tiden. Som ordförande för synskadade byttes han lyckligtvis ut och fick okorrumperade efterträdare.
2007 intervjuades 50 personer inom organisationen av synskadade i Nicaragua. Bland dem fanns trasiga människor som var ordentligt fattiga. Men även bland dem som det gått bra för visade det sig finnas mycket tragik. Få tjänade tillräckligt med pengar för att kunna försörja sig själva ordentligt. En musiker föll i gråt under själva intervjun och tiggde pengar till en vit käpp.
Det är nog inte en så kvalificerad gissning att miljön i Nicaragua ständigt ger incitament till korruption och att det är svårt att stå emot. I Latinamerika i allmänhet är det endemiskt med provisioner på allt mellan himmel och jord. De kallar det för kommission. Om du köper något av mig, så ska någon annan ha tio procent för besväret. Besväret med vadå? Grunden för dessa kommissioner varierar från helt seriöst nätverksbyggande till alla möjliga skumraskmetoder.
Den gamle ordföranden Julio tog mig till marknaden 2003. Till den stora marknaden, dit alla bofasta går, och den marknad som man skrämmer åtminstone utländska besökare från att besöka. Det var riggat så jag bara som av en händelse hamnade i ett stånd där de sålde täckjackor för tio dollar styck. Inte var de snygga precis, men billiga, och de fungerade i Sverige när man inte behövde bry sig om någon klädkod. Frågan ställd till Julio i bilen på väg till hotellet blev om han fått kommission. Då skrattade han och sa att visst hade han fått det.
Alla tjänade på affären. Jag köpte billiga jackor som fungerade i Hässelby. Försäljarna fick kränga fyra jackor. Och Julio hade dragit in några kulor till sig själv.
Nu 2013 har de haft problem med sina seende kanslichefer. Inte med den nuvarande, men väl med Chilito, Patricia och Rosario.
De två senaste var troligen inte korrupta, men klarade helt enkelt inte av det komplicerade arbetet att sköta böckerna. En av dem snodde faktiskt pengar. Men hon får nu vackert betala tillbaka alltihop. 65 procent av OCN:s intäkter kommer från svenska biståndspengar.
2014 har de val till ny ordförande och det snackas en del. En vanligtvis välunderrättad källa sa på frågan om hur det kommer att gå till egentligen:
”Det finns några som vill bli ordförande. Inget är faktiskt bestämt än. Alldeles säkert vill Mario bli det. Han ställde upp som motkandidat förra gången. Viceordföranden och en styrelseledamot till vill också. Fast styrelseledamoten har inte bestämt sig. Någon av dessa tre blir det. Det som i praktiken kommer att avgöra är vem som den nuvarande ordföranden kommer att peka ut som den han vill ska komma efter honom.”
Den ovan citerade beskrivningen låter fullständigt logisk. Och nog brukar folk veta hur det kommer att gå långt i förväg. När Lennart Nolte avgick för några år sedan, var det för alla uppenbart att han skulle efterträdas av Tiina Nummi Södergren. Och det var inte någon bristande demokrati. Kongressdeltagarna valde och ingen annan.
Den förre ordföranden och revolutionshjälten Julio tvingades bort. Tvingades bort, för folk stod inte ut med en person som var brottslig. Fast han aldrig i lagens mening kom att bli dömd. Revolutionen är bara förbjuden om den misslyckas, som Jan Myrdal skrivit så många gånger. Och i Nicaragua segrade revolutionen 1979.
Vad kan man då lära sig av det ovanstående? Tja, att vissa förhållanden finns i alla organisationer som vår. Men också att vara lite ödmjuk. Det är inte alltid som vi vet bäst.
Så god jul och gott nytt år. 2014 får vi lära oss mer och det ska bli kul då med.
Kaj Nordquist; Ordförande
SRF Stockholms och Gotlands län
Informell sektor: I Latinamerika täcker ordet allt från direkt svartarbete och svarta affärer till vanlig byteshandel eller gatuhandel och tiggeri.