Min synpunkt: Vad betyder mest för just dig?

Jag heter Karin Hjalmarson och sitter i styrelsen sedan några år tillbaka. Jag är gravt synskadad och bor med min ledarhund Wilma i Solna.

Många av er känner mig nog sedan den tid då jag arbetade som ombudsman på distriktet. Sedan 2008 finns jag på Riksförbundet där en av mina största arbetsuppgifter är SRF:s medlemsutveckling, eller medlemsrekrytering, som vi sa förr.
Så här när vi alla står i begrepp att betala vår medlemsavgift vill jag skriva just om att vara medlem och om vad vi alla kan göra för att SRF ska bli en ännu starkare organisation.
SRF har som många andra folkrörelser tappat medlemmar. Hos oss har detta pågått sedan 1992. Det finns de som säger att vi tappar medlemmar eftersom så många är äldre och tyvärr avlider. Det argumentet håller inte och en nedåtgående trend går att bryta.
Vårt distrikt har under många år tappat medlemmar men ibland har vi haft goda år då vi ökat vårt medlemsantal. 2013 var ett sådant gott år. Vi ökade medlemsantalet med 17 personer till 2042 medlemmar. Trots det skulle vi kunna vara ännu fler.
Vi fick 178 nya medlemmar under året och 119 avled. Det ger ett plus på 59 personer. Om vi drar bort den faktiska ökningen på 17 från de 59 så får vi 42 kvar. Vart har de tagit vägen, vet vi det? Detta är en viktig fråga att ställa sig. Vi behöver ju inte bara nya medlemmar utan också behålla de vi har.
Varför det är bra att vara medlem vet nog många av oss. Vi blir en mer trovärdig organisation om vi är många medlemmar. Om vi är många är det också lättare att hitta funktionärer som vill driva våra viktiga frågor och anordna bra medlemsverksamhet.
Vi kan alla hjälpa till i det viktiga arbetet med att intressera personer för att bli medlemmar. Kanske biter då inte de anledningar som jag tog upp tidigare.
Jag tror det är viktigt att känna sig stolt över sin organisation, att någon gång ibland fundera över varför man själv är medlem, då är det ju lättare att motivera andra. Är man bara medlem av gammal vana, eller finns det en djupare orsak.
När jag funderade på varför jag är stolt över SRF så kom jag fram till några saker.
Jag har så många vänner i SRF. Jag tycker ibland synd om mina seende kompisar som inte träffar människor i olika åldrar så ofta som jag gör. Jag tycker det är så otroligt kul att besöka lokalföreningar och lära känna människor med så fantastiska livsberättelser som dem jag ofta har fått höra. Det har berikat mitt liv.
Jag blir stolt när jag kan informera om allt vad SRF kan erbjuda och när jag märker att den informationen ger en liten gnutta stöd till någon. Ett lysande exempel var den monter vi hade på Seniormässan.
Vi fick massor av frågor om rehabilitering och ögonvård och kunde ge en hel del vägledning till våra besökare och jag hoppas att en hel del av dem finns bland de där 178 nya medlemmarna som hittat SRF Stockholms och Gotlands län under året.
Ibland tycker vi att samhällsutvecklingen bara går bakåt. Vi har en lång väg att gå till ett tillgängligt samhälle. Men efter de år som jag har varit med i SRF kan jag ändå hitta konkreta förbättringar som vi varit med och drivit fram.
Varje dag åker jag kollektivt. Det skulle varit mycket svårare utan hållplatsutrop. I väntan på att vi får glasväggar i tunnelbanan så är de taktila perrongmarkeringarna ett måste för mig som lider av perrongskräck. Det är också fantastisk praktiskt och bra med de utanpåliggande högtalarna på bussarna. Något som gör att jag inte måste fråga vilken buss som kommer. Många av de här framstegen såg jag i arbetsplanen när jag arbetade som ombudsman på distriktet och nu är de verklighet! Jag vet att listan kan göras mycket längre men just dessa påverkar min vardag mest.
Ja, som ni förstår är jag verkligen stolt över att vara SRF:are. Är ni? Sätt er ner någon gång och fundera på det. Vad betyder mest för just dig?

Karin Hjalmarson