“Att förändra attityder och stärka den som söker jobb”

”Jag fick uppleva hur utlämnad man känner sig. Det fanns sådant som jag inte trott varit sant om jag inte upplevt det själv”. Tiina Nummi Södergren använder egna erfarenheter som arbetslös i arbetet som ombudsman.

Mellan 2004 och 2011 var Tiina Nummi Södergren förbundsordförande i Synskadades Riksförbund. Hon var aktiv i arbetsmarknadsfrågor när det gällde opinionsbildning och dialog med myndigheter och politiker. När hon lämnade sitt uppdrag blev hon själv arbetssökande med en synnedsättning.

-Jag hade ju sökt jobb en längre tid eftersom jag visste att jag skulle avgå som ordförande. När jag inte fick något arbete gick jag ut i arbetslöshet och skrev in mig på arbetsförmedlingen.

Där fick Tiina Nummi Södergren mindre stöd än hon väntat sig.
-Det handlade mer om att fylla i en massa blanketter och redovisa hur många jobb man sökt och därmed bli berättigad till a-kassa. Jag fick tips om ett enda jobb, det var allt.

Tiina Nummi Södergren sökte jobb via hemsidor, som inte alltid var tillgängliga.
-De flesta jobb ska dessutom sökas digitalt och det var inte heller alltid tillgängligt. Mycket kom att handla om teknik och där fick jag ingen hjälp från Arbetsförmedlingen, säger hon.

-Sedan, när jag fick mitt nuvarande jobb som ombudsman på SRF Stockholms och Gotlands län, var jag tvungen att fortsätta söka jobb fram tills dess att jag började som ombudsman, för att få a-kassa. Det är sådana konstigheter som det är bra att jag fått uppleva, annars hade jag nog inte trott att det var sant.

Tiden som arbestlös har gett erfarenheter som Tiina Nummi Södergren kan använda som ombudsman.
-Det jag bär med mig är hur utlämnad man känner sig. Det gäller förstås i ännu högre grad för den som inte är så datorvan. Jag visste mycket om arbetsmarknadsfrågor,  jag kunde mer min handläggare, säger hon.

-Sedan byter man handläggare ofta. Innan jag fick mina arbetshjälpmedel hade jag bytt handläggare tre gånger. Handläggarna möter sällan någon med synnedsättning och kan därför inte så mycket. Det finns ett synpedagogiskt team som hjälpte mig med mina hjälpmedel. Dem kan man koppla in, men det är något man måste känna till och själv fråga efter för att få stöd.

Vilka råd ger du den som har en synnedsättning och söker jobb?
-Jag skulle ge rådet att försöka informera sig så mycket som möjlig. Man bör också kräva att få hjälp från det synpedagogiska teamet. Och vända sig till oss på distriktet, till mig och Björne Karlsson som har jobbat mycket med de här frågorna.

Vilken hjälp önskar du att du fått på arbetsförmedlingen?
-Jag hade önskat att handläggarna skulle ge mer stöd och att det inte skulle vara ett sådant blankettraseri. Man utgår från att alla fuskar, men jag tror alla vill komma ur sin situation. Blanketterna var inte heller så tillgängliga. Man borde vetat mer på den lokala förmedlingen om vad det fanns för hjälp.

Hur ser situationen ut för personer med synnedsättning som söker jobb?
-Det är hög arbetslöshet, runt 50 procent, för personer med synskada. Så har det sett ut väldigt länge, trots de åtgärder som satts in.
-Det finns en väldig okunskap bland arbetsgivare och personalansvariga om vad det innebär att vara synskadad och vilka arbetsuppgifter man kan utföra. De flesta tror att man inte kan så mycket.

Vad gör distriktet?
Vi har kurser varje år. Vartannat år för arbetssökande och vartannat år för de som vill starta eget. Vi kommer också att arbeta med frågorna i valet. Dessutom försöker vi påverka Arbetsförmedlingen, som nyligen skapat en rehabilitering med inriktning mot arbete med både undervisning och praktik under åtta månader. Detta är något vi arbetat för länge.

Tanken är också att ta fram en broschyr som presenterar synskadade i olika typer av yrken. Som visar vad som fungerar och som kan delas ut till arbetsgivare och även till synskadade som söker jobb och vill ha inspiration. Mycket handlar om att förändra attityder och att stärka den som söker arbete, säger Tiina Nummi Södergren.

Johan Rosengren