Ett nytt nytt år av ökad tillgänglighet
I och med denna ledare börjar Kaj Nordquist att diskutera målen
för den kampanj som distriktet ska genomföra 2012.
SRF Stockholms och Gotlands län bestämde sig i höstas för att genomföra en kampanj. Den ska handla om tillgänglighet. Delta ska styrelsen och kansliet på distriktsnivå. Vidare kommer lokalföreningar och medlemmar att vara med. Så är det bestämt.
En tanke finns bakom idén om att arbeta med en kampanj. Vi ska använda alla resurser som vi har. Skillnaden mot tidigare är att alla samtidigt ska peka åt samma håll.
Under en viss tid, så ska vi allihop tala om tillgänglighet. Om nu alla SRF-are säger en sak. Vid samma tid. I alla kommunerna och landstinget. Så måste vi absolut bli mer synliga.
Höstmötet bestämde att vi ska ha en kampanj. Och ordförandekonferensen tog beslut om vad den skulle handla om. Sedan är det upp till styrelsen att mer precist sätta arbetsplanen för hur det ska gå till.
Steg ett i detta arbete är att definiera mer precist vad vi ska säga under själva kampanjperioden. Denna ledare är alltså bara en allra första påminnelse om vad vi är överens om. Och en uppmaning att sätta igång. Låt mig alltså lite generellt ta upp vad frågorna handlar om:
Våra mål
Målet för tillgänglighetsarbete är att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra får tillgång till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik och system, samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten. Det finns formuleringar kring tillgänglighet som har betydelse för oss i kommunala handlingsprogram, i Stockolms läns landstings program ”Mer än bara trösklar och i den av Riksdagen år 2000 antagna planen ”Från patient till medborgare”. Och ändå viktigare i FN-konventionen om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättningar.
I de olika dokumenten finns alla de formella definitioner som behövs. Sverige skulle göras fullt ut tillgängligt till 2010. Och det skulle Stockholms läns landsting också.
För övrigt har Stockholms stad tagit samma politiska mål. Stockholm skulle vara världens mest tillgängliga huvudstad 2010. År 2010 skulle alla enkelt avhjälpta hinder och hinder för en tillgänglig kollektivtrafik vara åtgärdade. Så var det sagt och beslutat.
Nu har vi kommit fram till 2012. Och vi är inte där än. Allt är inte klart. Tillgängligheten är inte total. Så vi måste arbeta vidare.
Ökad uppmärksamhet
Å andra sidan ska också sägas att det inte är någon tvekan om att tillgänglighetsfrågorna generellt har fått en större uppmärksamhet. Bland annat genom de politiska besluten som anförts ovan.
Andra länder har blivit mycket bättre än förr. Det finns bra lagar i Storbritannien, Norge och USA. Och man ska aldrig underskatta de goda exemplens betydelse. Beslutsfattare reser ut i världen. Förhoppningsvis märker de att det händer saker på andra håll och tar efter.
Vi måste vara medvetna om vad vi talar om. Tillgänglighet handlar om övergripande fysisk planering eller anpassningar av lokaler. Men också om annat, till exempel möjligheten att tillgodogöra sig information, exempelvis på webbsidor eller att ta del av kultur och media.
Och låt oss vara mer konkreta:
Vi har ännu inte någon helt tillgänglig kollektivtrafik, som ju är landstingets ansvar. Färdtjänsten är långt ifrån perfekt som ”särskild kollektivtrafik”. Hur många av kommunerna i Stockolms och Gotlands län har en egen tillsyn av tillgängligheten? I hur många av kommunerna finns rutiner för att ta emot synpunkter från allmänheten om bristande tillgänglighet? Vilka kommuner har en person utsedd som ansvarig för tillgänglighetsfrågor? Om kommunerna har inventerat de enkelt avhjälpta hindren, så har de åtgärdat dem? Finns det någon kommun eller har landstinget bidragit genom sina upphandlingar till att öka satsningen på att göra produkter och tjänster mer tillgängliga genom design för alla?
Jag menar inte att vi redan nu ska bestämma oss för att dessa är de konkreta frågeställningarna för kampanjen. Men det är dags att börja fundera över vad vi ska trycka på.
Tillgänglighet används ofta i andra politiska sammanhang som begrepp. Det brukar då handla om hur snabbt man får svar i telefon. Eller om någon sitter på sin plats. Vi får inte missa målet för vårt arbete genom att folk säger att det är bra med tillgängligheten. Och att det inte alls handlar om det vi är ute efter. Nu är det 2012. Vårt arbete går vidare. Kampanj blir det. Och förhoppningsvis ska vi flytta fram våra positioner och blir mer synliga.
SRF Stockholms och Gotlands län ska bli mer synligt. Inte för att det är kul att vara med i media och synas på gator och torg. Inte bara det i alla fall. Utan för att vi har som uppgift att förbättra livet för synskadade i Stockholms och Gotlands län.
Kaj Nordquist; Ordförande SRF
Stockholms och Gotlands län