Ledare: Om tillgänglighet
I denna ledare tar Kaj Nordquist upp frågan om tillgänglighet, som vi kommer att arbeta med under 2012. Läs även igenom texten om själva lagen på nästa sida.
Inom SRF Stockholms och Gotlands län har vi beslutat att fokusera på tillgänglighetsfrågorna detta år. Alltså handlar denna ledare om just de frågorna.
Målet för tillgänglighetsarbetet ska vara att personer med funktionsnedsättning får tillgång, på samma villkor som andra, till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten.
Begreppet tillgänglighet anspelar oftast på övergripande fysisk planering eller anpassning av lokaler, alltså att motverka fysiska funktionshinder. Men begreppet tillgänglighet kan också handla om att tillgodogöra sig information, exempelvis webbsidor, ta del av kultur eller media, alltså att motverka konsekvenserna av olika kommunikativa funktionsnedsättningar, nedsatt syn, hörsel eller förståelse.
Ordet tillgänglighet används dock ofta, utanför funktionshinderspolitiska sammanhang, om andra saker såsom möjligheten att få tag i människor via telefon, öppettider eller annat.
Bra bemötande är en viktig del av tillgängligheten. Hur man bemöter människor med olika funktionsnedsättningar har avgörande betydelse för hur delaktigheten och tillgängligheten uppfattas. Med ett bra bemötande kan man temporärt i någon mån kompensera vissa brister i tillgänglighet i miljön. Dåligt bemötande kan däremot aldrig vägas upp av god tillgänglighet.
Dåligt bemötande är detsamma som diskriminering och brist på respekt.
I offentliga verksamheter får ingen diskriminering i form av negativ särbehandling förekomma. Ingen medborgare ska uteslutas från att delta i aktiviteter, kunna söka jobb eller få tag i all information som det offentliga erbjuder sina invånare.
Enligt den av riksdagen ratificerade FN-konventionen ska staten höja medvetandet i hela samhället "om personer med funktionsnedsättning och för att främja respekten för deras rättigheter och värdighet, för att bekämpa stereotypa uppfattningar, fördomar och skadliga sedvänjor med avseende på personer med funktionsnedsättning, däribland sådana som grundas på kön och ålder, inom alla livets områden, samt för att höja medvetandet om kapaciteten hos och bidrag från personer med funktionsnedsättning" (artikel 8).
I Stockholms stad och i Stockholms läns landsting sattes ett mål för ökad tillgänglighet redan på nittiotalet. Målet sattes till 2010, då skulle staden vara mest tillgänglig i världen. Först beslutades att staden skulle vara just den mest tillgängliga, men sedan ändrades detta till den mest tillgängliga huvudstaden i världen.
2010 var också tänkt som det stora märkesåret för hela Sverige. År 2000 antog Sveriges riksdag en handlingsplan för funktionshinderspolitiken, "Från patient till medborgare", med målet att Sverige skulle göras tillgängligt för människor med olika funktionsnedsättningar.
Så kallade enkelt avhjälpta hinder och hinder för en tillgänglig kollektivtrafik skulle ha varit åtgärdade 2010. Det råder ingen tvekan om att tillgänglighetsfrågorna generellt sett har fått ökad uppmärksamhet genom både den nationella handlingsplanen och handlingsplanerna i Stockholms stad och Stockholms läns landsting, som alla hade samma mål om att allt skulle vara tillgängligt 2010. Fler insatser har gjorts för att undanröja hinder och öka tillgängligheten. Varje sektor i samhället har fått ett utpekat ansvar för att göra sin verksamhet tillgänglig.
Den ökade uppmärksamheten till trots är den faktiska situationen inte så förbättrad som den kan synas för den som enbart har hört den politiska retoriken och inte upplevt verkligheten för personer med funktionsnedsättning.
Så nu är vi här och året är 2012. Vi behöver fortfarande peka på att Sverige och Stockolms läns landsting inte är fullt ut tillgängliga nu. Och i våra kommuner finns åtskilligt att åtgärda.
Kaj Nordquist; Ordförande SRF Stockholms och Gotlands län