Ledare: Bäst i världen
Kaj Nordquist tar i denna ledare upp några politiska aspekter på våra frågor.
Inom Stockholms stad och vårt landsting talar ofta politiker om att vi ska vara i världsklass och gärna att vi ska vara världsbäst. Ambitionerna är det inget fel på.
Ett Stockholm och Gotland i världsklass skulle då innebära att samhället präglas av allas lika värde, solidaritet och medmänsklighet, eftersom det som är bra för personer med funktionsnedsättning nästan alltid är bra för alla. Ett tillgängligt samhälle innebär därför bra livskvalitet.
När Sverige ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, så erkändes därmed en rad rättigheter för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra. Staten har ansvar för att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation o.s.v., alltså till samhällets tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten.
SRF och andra organisationer av människor får då den politiska uppgiften att verka för rivandet av de hinder som finns för att personer med olika funktionsnedsättningar ska kunna bruka sin rätt att delta fullt ut, alltså handlar det om en jämlikhets- och demokratifråga och inte någon vårdfråga.
Samhället ska utformas så att personer med funktionsnedsättning i alla åldrar kan vara fullt delaktiga. Därför måste hinder för delaktighet identifieras och undanröjas. Diskriminering måste förebyggas och bekämpas. Samhället måste byggas inkluderande och organiseras utifrån följande principer …
… alla människor har lika värde.
… allas kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara.
… alla har rätt att leva ett självständigt liv, fullt ut delta i samhällslivet och utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter.
… var och en ska ha rätt och möjlighet att delta i samhället utifrån egna intressen och behov.
… alla ska kunna ta del av information och göra sig hörda.
… allas insatser behövs och alla har rätt att känna sig behövda.
… varje människa är en tillgång för samhället.
… alla människor ska bemötas med samma respekt.
Omgivningens förhållningssätt och samhällets tillgänglighet och förmåga att ge rätt stöd avgör om en funktionsnedsättning blir ett funktionshinder. Funktionsnedsättningar blir till funktionshinder när själva nedsättningen leder till betydande svårigheter i det dagliga livet – i hemmet, skolan eller arbetslivet.
Så långt idealen och vad som på ett övergripande plan bör sägas i saken. Och nu något om mer konkreta saker.
Sverige fick en nationell plan år 2000 som hette "Från patient till medborgare". Stockolms stad beslutade sig för att bli världens mest tillgängliga huvudstad och SLL, Stockholms läns landsting, hade också målet att 2010 skulle tillgängligheten vara helt genomförd.
Åtgärdandet av så kallade enkelt avhjälpta hinder och hinder för en tillgänglig kollektivtrafik skulle ha varit klart 2010. Något som dock aldrig gjordes var att ta fram kriterier för vad som är innebörden av "bäst i världen". Det vore en rimlig ambition att sätta upp fakta kring "best practise" inom området och därigenom skapa en praktisk checklista över vad som just är "bäst i världen".
Det råder ingen tvekan om att tillgänglighetsfrågorna generellt sett har fått ökad uppmärksamhet genom både den nationella handlingsplanen och motsvarande planer i Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Den ökade uppmärksamheten till trots är den faktiska situationen inte så förbättrad som den kan synas för den som enbart har hört retoriken och inte upplevt verkligheten för personer med funktionsnedsättning.
Nu befinner vi oss på andra sidan om året 2010 och konstaterar att allt inte är åtgärdat och klart, som borde ha varit fallet om planerna blivit genomförda fullt ut. Stockholm är inte den mest tillgängliga huvudstaden i världen, Stockholms läns landsting är inte färdiganpassat och Sverige har fortfarande betydande brister.
Jag menar att om vi ska lyckas bygga det samhälle som antyds ovan, så handlar det om politik. Vilka politiska beslut som fattas, vilka värderingar politiken styrs av och hur stor del av utvecklingen som bestäms av politiken. Marknadskrafterna löser inga problem av sig själv genom någon osynlig hand. Människor med funktionsnedsättningar är för få, helt enkelt. Och om vi tänker på mindre grupper, som exempelvis vuxensynskadade, så blir grupper väldigt små och kommer aldrig att ensamma kunna attrahera några större kommersiella krafter.
Därför är det så viktigt att vi arbetar för avskaffande av enkelt avhjälpta hinder och väcker opinion och får stöd för våra frågor.
Vi måste utnyttja att politiker i våra trakter vill vara bäst i världen. Och att det då krävs att man är bäst i världen i våra frågor också. Att inte åtgärda enkelt avhjälpta hinder är ingen världsklass alls.
Kaj Nordquist; Ordförande SRF Stockholms och Gotlands län