Konsten att läsa högt

Vad gör att en ljudboksinläsning lyfter? Hur skapas närvaro och hur fångar man in och behåller lyssnarens intresse?

En av höjdpunkterna på distriktets Medlemsforum den sjätte oktober var möjligheten att lyssna på och samtala med tre uppmärksammade inläsare av ljudböcker

Där fanns en stor nyfikenhet på hur inläsarna arbetar och synpunkter på hur fort de läser och hur de betonar.

Talboksläsare Barbro Lindell berömde skådespelaren Björn Granath för att han inte sänker röstläget i slutet av meningarna, som vissa andra inläsare.

-I synnerhet om de ska låta sexiga går de ner med rösten -  det är ju det jag vill höra,  sa Barbro Lindell.

Björn Granath, som vunnit Stora Ljudbokspriset för sin inläsning av Hundraåringen, höll med Barbro Lindell och delade med sig av sina skådespelartips.

-När vi pratar med varandra sjunker vi ofta med rösten. Så får man inte göra på scen eller när man läser in. Då somnar lyssnaren.

Björn Granath påpekade också att det muntliga berättandet är äldre och mer ursprungligt än det skrivna ordet. Berättelser var från början tänkta att framföras muntligt.

Skådespelaren Angela Kovács, som i år var nominerad till Stora ljudbokspriset för sin inläsning av Minnet av en smutsigängel, berättade om hur noggrant hon förebereder sig inför en inläsning. Hon vill ha djupa förkunskaper om de platser och personer hon läser om:

-Säg att en person kommer in i ett bostadsområde där hon inte känner sig hemma, då vill jag att det ska höras, det handlar om väldigt små nyanser, men jag tycker det är viktigt och det hjälper mig vid inläsningen.

-När romanfiguren kommer hem och slänger upp fötterna på bordet vill jag att det ska höras att hon är hemmastadd och trygg. Eller om det är mat som ska ätas; är hon van att äta den? Är den kryddstark? Det kan tyckas som om jag är alldeles besatt av detaljer, men jag tycker att det är kul, säger Angela Kovács med ett stort skratt.

Angela Kovács tar ofta kontakt med bokens författare för att vara säker på att hon hittat rätt känsla i inläsningen, men det är viktigt att hennes förberedelser inte märks av den som lyssnar.

-Lyssnaren ska inte känna att ”oj, vilken duktig uppläsare”. Duktig vill man inte vara. Noggrann, men inte duktig.

 Arkan Asaad vann nyligen Sveriges Radios novellpris och har själv läst in sin debutroman Stjärnlösa nätter, som nominerades till Stora ljudbokspriset och som bygger på hans egna erfarenheter av att nitton år gammal bli bortgift mot sin vilja. Att själv läsa in romanen var en stark upplevelse på flera sätt.

 -Det var väldigt tufft. Nittio procent i romanen är självupplevt och att läsa in boken rörde upp mycket känslor. Vid ett par tillfällen var jag tvungen att göra uppehåll i läsningen.

 Han såg också sin egen text med nya ögon.
-Det var som att gå från att vara en tvådimensionell författare till att bli en tredimensionell författare. Jag hittade så mycket i min egen text när jag läste den högt. Det lärde mig mycket som jag har haft nytta av när jag skrev min andra bok.

 Arkan Asaad gjorde också ändringar i sin bok i samband med inläsningen.
-Jag frågade min producent om jag fick göra ändringar i texten och hon sa ”Du är författaren, du gör som du vill”. Jag försökte att inte ändra för mycket, att respektera den bok jag skrev.

Radionovellen Gift mot sin vilja, som vann Sveriges radios novellpris, lästes in av skådespelaren Alexander Salzberger. Arkan Asaad var först tveksam till att låta någon annan läsa
-Jag blev nästan kallsvettig och rädd. Ska någon annan läsa in detta som är så privat? Skapar man något är det din bebis. Att låta någon läsa var riskfyllt för mig, men jag är glad att jag gjorde det. Nu har jag fått förtroende för professionella uppläsare. Alexander Salzberger kunde gestalta och förhöja texten på ett sätt som jag inte hade kunnat.

I framtiden kan Arkan Asaad tänka sig att någon annan läser in hans böcker.
-Min första bok byggde på mina erfarenheter och det var viktigt att läsa den själv. Min nästa bok, som kommer ut 2013, är fortfarande personlig men inte lika självbiografisk. Den kan jag tänka mig att någon annan får läsa in. Men får jag en förfrågan om att läsa in den själv säger jag inte nej.

Johan Rosengren